Det är bara att vänta...
Lördagen den 17 januari 2009 [1951]
Pratade med chefen igår, hon är på min sida i detta.
Jag kommer inte att behöva ha någon uppsägningstid, så från hennes sida blir det inga käppar i hjulet, det känns skönt!
Nu vet hon i alla fall hur läget ligger.
När jag ringde a-kassan så hon att det här är så tråkigt och att det drabbar så många.
Hon tyckte jag skulle ta kontakt med Sven Otto Littorin.
Får väl se hur det blir med den saken, men det är så himla tråkigt att behöva säga upp sig.
Det är så mycket mer än pengar som kommer med att få jobba.
Risken för depretion är ju ganska stor också, speciellt om man har jobbat och sen kommer ut från den cirkeln med social kontakt med mera.
Imorgon, söndag, åker jag till Laxbacken.
Kommer hem senast på onsdagkväll, för på torsdag klockan 10 ska jag lämna bilen på service.
Trodde det var något mer jag hade att berätta, men tydligen inte.
Puss och kram