Pappa har somnat in
Klockan 0435 på julaftonsmorgon somnade pappa in.
Han fick morfin så fort han visade tecken på smärta.
Jag tror att han tyckte det var skönt att få somna in.
Ligga och ha tråkigt på sjukhemmet, hur roligt är det.
Inte kunna prata, fastän han vill, måste vara frustrerande.
Hur medveten han var vet jag inte, men ibland så såg man på honom att han visste vad som hände runt om honom.
Han kunde inte svälja de sista dagarna i livet.
Därför fick han inte i sig någon vätska, mat eller medicin.
Doktorerna trodde att han även hade Alzheimers, och den sjukdomen kan göra så att nerven till hjärnan som säger att vi ska svälja slutar fungera.
Jag tar en dag i taget, men givetvis så är jag ledsen.
Tårarna kommer, mest om jag pratar om det, och ibland om jag tänker på pappa.
Igår kväll kollade jag på kort på pappa, och helt plötsligt så började jag inse varför jag tittade på bilderna.
Nu i skrivandets stund rinner också tårarna.
Är egentligen sjuk och borde vara hemma, på julaftonseftermiddag, slog en förkylning till.
Rosslig i halsen, snuvig och hostig.
Men jag står ut idag, sen är jag ledig i flera dagar.
Sover lite dåligt på nätterna.
I morse mellan 04-05, ungefär, låg jag vaken.
Vaknar före jag har ställt klockan.
Vet inte varför, om det är förkylningen eller tankarna på pappa som väcker mig och håller mig vaken.
Nä, nu måste jag äta lite frukost och ge mig i väg på jobbet...
Puss och kram
God fortsättning!
...verkligen tråkigt, men samtidigt så behöver han inte lida. Han får vara på ett bättre ställe nu, kram
Jag känner alltid lite extra när det händer just på julafton eller nyår.. Tycker det är så ledsamt att behöva uppleva det varje år den dag som för många ska vara rolig.
Skönt att han fick somna in lugnt och skönt. Med min erfarenhet inom vården vilket börjar bli en hel del.. Så slutar kroppen själv att fungera när den är redo för att somna in, säkert därav slutade din pappa svälja. Vilket varken är smärtsamt eller jobbigt.. Kroppen har gått in i ett förberedande viloläge..
Det sista som överger en människa är hörseln. man hör allt som sägs in i det sista. Så jag är helt säker på att din pappa vet att ni var där med honom när han somnade in..
Många kramar på dig