ELE

[2122]
I lördags var det då dags, begravning av morbror Randolf.
Det är fortfarande svårt att förstå att han inte finns mer.

Begravningen var fin, två psalmer sjöng vi, Blott en dag nummer 249 och Lär mig nummer 304.
Tre låtar sjöngs också, Love me tender, Håll mitt hjärta och För alltid en del utav dig.
Under den sista låten, nä, under hela begravningen så föll det tårar.
Men den sista låten är väldigt fin och har aldrig tänkt på den som att den kunde sjungas på en begravning, men otroligt fin.

Efter begravning och minnesstund så for mamma, Marina och jag till Östra Högkulla,
kändes lite konstigt att inte Randolf var där.
Han ska liksom vara där, han är född och uppväxt där, liksom mamma.

Till helgen är det allhelgona, och jag skulle gärna vilja åka upp till Kulln igen, och även fara förbi mormor och morfars grav med ett ljus, givetvis också på Randolfs grav.

När vi kom hem till Laxbacken sent på lördagkväll, runt 2330, så gick jag direkt i säng.
Jag var så himla trött.
Hade gått åt mycket energi under dagen, många tårar var fällda.

Det bildas tårar i ögonen i skrivandets stund också...
Han är den första som gått bort som är nära.
Mina mor- och farföräldrar gick bort redan innan jag föddes eller när jag var väldigt liten.

Hoppas det dröjer till nästa begravning...

Puss och kram